Vaino Rensberg Ärade ledamöter och gäster,
Jag är oerhört glad av att kunna vara här idag, påvägen hit igår korsade jag två nationsgränser. Gjorde två gränsövergångar som bara för 6 månader inte hade varit möjliga eller hade inneburit stora svårigheter. Jag ser positivt på att vi börjar kunna gå tillbaka till det normala samtidigt som jag ser att fler har fått upp ögonen för hur godtyckliga nationsgränserna egentligen är och hur godtyckligt det påverkar oss. Det kanske känns naivt att tro att förändring kommer bara för att man börjar se problemet, det är mycket arbete och en lång väg kvar men jag vågar ändå hoppas.

Med öppnade gränser kommer också en period av återuppbyggnad för vårt folk. Återuppbyggnad av kontakter och sammarbeteten. En uppgift att återuppväcka det som förnekat oss under dessa år. Digitaliseringen öppnar upp för mycket men den ersätter inte en kaffe med en god vän. Det ersätter inte heller de möten vi skapar när vi kan resa fritt.

Det glädjer mig oerhört att se samiska rättigheter befästas i norges juridiska instutitioner. Jag ser den långa kampen bakom och vill gratulera till vinstern. Vi följer förloppet med stort intresse och ser stora möjligheter att det även kommer påverka svenska instutitioner. På samma sätt glädjs jag av att en sanningskommision på svensk sida är på gång och att upprättelse för de samer i Norge och Finland som har blivit påverkade av den svenska staten nalkas.

Det värmde mig väldigt mycket att Sametingsledaren och Presidenten tog sig tid att besöka oss under öppnandet av Sametinget på svensk sida. Precis som mitt besök här är det en viktig uppvisning för de som tror att man kan separera det samiska folket och den samiska kampen. Jag sa det då men jag tycker att det tål att upprepas; Vi är ett folk och nationsgränserna är inte våra, vi råkade bara födas på, ha flyttat till; tvingats flytta till; den plats som idagg kallas Norge, Sverige, Finland eller Ryssland. Staterna är egentligen ovidkommande, för vår historia likaså vår framtid är sammanflätade. Det måste sägas tills dess att kolonialstaterna har förstått det och till fullo erkänner vår rätt: gränserna är inte våra, nationerna kan inte begränsa oss.